söndag 26 februari 2012

Millenniemål 7


Denna vecka studerar vi Millenniemålen genom kursen Omvärld och Mänskliga Rättigheter. Blogguppgiften för veckan är att välja ut det av de 8 målen som har mest relevans för vårt eget projekt och beskriva kopplingen mellan dem. Jag har valt Mål nr.7 Säkra en hållbar utveckling. Detta mål har under sig fyra delmål som är som följer;
  • Att länders politik går i linje med grundförutsättningarna för en hållbar utveckling och att vända den pågående trenden där våra naturresurser utarmas.
  • Att år 2010 betydligt ha minskat utarmningen av den biologiska mångfalden.
  • Halvera andelen människor som inte har tillgång till rent dricksvatten och drägliga sanitära förhållanden.
  • År 2020 ska livet ha förbättrats betydligt för minst 100 miljoner människor som lever i slumområden.
Till mitt projekt, är det främst det första och andra delmålet som har en direkt koppling. Från det som jag fick förklarat för mig under resans gång, är just förankringen i politiken ett stort problem vad det gäller att upprätta ett fungerande system för hållbar utveckling på Andamanerna. The Forest Department som lyder under regeringen i Delhi och som har till uppgift att skydda och bevara Andamanernas miljö och natur, har många planer och pågående projekt kring hållbar utveckling. Ekoturism finns på deras agenda och på vissa platser har konceptet prövats i form av informationsskyltar om arter och biodiversitet på stränder och att papperskorgar finns till hands för uppsamling av vattenflaskor etc. Men i det större perspektivet har Forest Department samma problem som övriga myndigheter i Indien, korruptionen. Många bra idéer ligger i pappersform i staplade högar på olika kontor jag besökt, och man vill gärna föra fram att dessa idéer finns. Men att få dem genomförda är en otroligt segdragen process. Ärendena ska gå genom många händer och det är mer regel än undantag att alla som bidrar med något för projektet också vill ha en egen vinning för att föra planerna vidare. Att Andamanerna styrs av regeringen i Delhi gör, enligt folk jag talat med, många processer långsamma och tungrodda, såväl juridiskt som gällande motioner som skickas.
När jag kom till Andamanerna i December 2011, visste jag att jag kom till ett paradis i omvandling. Öarna håller på att växa i anseende som ett turistparadis och just naturen är såklart den största tillgången. Men ekosystemen är känsliga och min känsla var att det inte finns beredskap för att ta emot alla som kommer utan att miljön tar skada. Ett uppenbart problem var överflödet av vattenflaskor i plast som man som turist köper sitt dricksvatten i. Det finns inget system för att återvinna dessa flaskor som jag säkert skrivit om tidigare. Så antingen bränns de, eller grävs de ned på stora soptippar. På stränder, i mangroves, i havet, överallt ligger plasten. Plastpåsar brukade vara ett liknade problem på öarna men de förbjöds och detta förbud har visat sig effektivt, eftersom jag inte såg en enda påse när jag reste runt. Men processen att få bort dessa påsar var säkert lång och vad det gäller plastflaskorna fanns det inga indikationer på att ett förbud var på väg.
Gällande den biologiska mångfalden finns många skyddsåtgärder för Andamanernas miljö genom Forest Department idag, men har man tillräckligt med pengar är det lätt att kringgå lagen och t.ex. få hugga ned skyddade träd eller ta skyddade snäckor från havet. Dessa uppgifter fick jag direkt från en person som själv hade mutat dem för dessa syften.
Ett annat stort problem är korallreven, som överallt längs kusten på de öar jag besökte hade dött. För att se levande korall var man tvungen att dyka med tuber en bit ut från land och mist 12 meter ned. Anledningen till att korallerna dör är inte riktigt säkerställda men det har hänt under de senaste åren. Folk jag pratade nämnde olika anledningar till detta, men att temperaturen hade höjts med ett par grader i havet under senare åren samt att det hade varit ett större antal orkaner än normalt var de anledningar jag hörde mest. Inte långsökt att tankarna dras till global uppvärmning och klimatförändringar… Vi har ju knappast lyckats så bra med att skära ned på koldioxidutsläppen än så länge.

2 kommentarer:

  1. Jag blir nyfiken på hur reaktionen från turisterna är. Finns det ett sug bland besökarna - vad du kunde se - efter mer hållbar turism, särskilt eftersom miljöproblemen tycks vara så uppenbara och synliga (med plastpåsar, skräp, osv)?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, från de jag kom i kontakt med verkade det absolut finnas ett sånt intresse, men ingen visste hur man skulle gå till väga riktigt. Det finns sätt att komma runt vattenflaskorna; man kan filtrera lokalt vatten med UV-ljus eller köpa tabletter som man renar vattnet med, men då behöver man vara förberedd för detta redan innan och det är inte många som är. Det alternativ som jag tycker man borde använda i större skala är att resorts, hotell och resturanger filtrerar sitt eget vatten och sedan fyller på besökarens egen flaska till ett billigt pris. Detta fanns redan på vissa ställen, men inte tillräckligt många för att det skulle täcka behovet. Men efterfrågan fanns helt klart, så jag hoppas de lokala företagarna nappar på idén.Enligt de jag pratade med på den kommunala planeringsavdelningen i Port Blair finns det tillräckligt med lokalt vatten för att täcka behovet även för turisterna som kommer, så import av flaskvatten är helt onödligt. Det handlar bara om att organisera sig och skapa en strategi för att ta hand om problemet, men som sagt, lättare sagt än gjort i Indien...

      Radera