Basfakta

För denna vecka, ska vi beskriva bakgrundsförutsättningarna för våra projekt för MKFC. Så här kommer en liten resumé av vad mitt projekt handlar om;

Projektet är baserat på resan till Andamanerna under vintern 2011-2012, då jag, en annan landskapsarkitektstudent från SLU Alnarp och en fotograf, begav oss till Andamanerna.

Mitt huvudintresse inför projektet för MKFC var att undersöka hur utvecklat konceptet med ekoturism är där idag och om den utveckling som pågår inom turism kan ses som hållbar? En annan problemställning som dök upp, som behandlar hållbarhet ur en mer specifik vinkel, var den gällande bevarandet av mangroves som visat sig vara livsnödvändigt för öarna, såväl som för övriga kustekosystem i världen, efter tsunamin 2004.

Under tiden på Andamanerna bodde vi i olika perioder på miljöcentret ANET. ANET är en NGO som varit verksam på öarna sedan mitten av 80-talet och de är aktiva med forskningsprojekt gällande en rad frågor på Andamanerna, t.ex.; studier av mangroves och tidvattenzoner, konflikten mellan människa/djur, övervakning av korallrev, forskning om havssköldpaddor, dokumentation av herpetofauna, samt socioekonomiska studier av kustområden.

Det kom fram att ANET ville ha hjälp att designa ett spångsystem genom mangroveområdet som ligger intill deras forskningsstation, för att underlätta för forskarnas arbete samt kunna ta ut barngrupper för undervisning i träsket. Detta var ett väldigt passande och konkret projekt att utföra inom MKFC-kursen. Jag och den andra landskapsarkitektstudenten, Marie, kommer att göra ett gemensamt designförslag för detta spångsystem, som jag sedan kommer att dokumentera och skriva om i mitt projekt för MKFC. Sedan kommer vi arbeta vidare med materialet och det kommer att bli grunden till vårt gemensamma examensarbete i landskapsarkitektur.

Mangroven vid ANET är särskilt intressant eftersom den är under omvandling sedan tsunamin 2004. Marken trycktes då ned ca 1,5m vilket gjorde att ett intilliggande kokosplantage hamnade under tidvattengränsen. Detta ledde till att palmerna dog och mangroveträd från träsket håller nu på att kolonisera också detta område. Eftersom inga ingrepp gjorts efter tsunamin kan forskarna nu studera i detalj hur ett mangroveträsk byggs upp, ett område som det hittills inte forskats så mycket på.

Som det ser ut idag finns det regler som skyddar mangroves på Andamanerna, och det statliga Forest Department har som uppgift att slå vakt om dem. Men som situationen ser ut på Andamanerna idag finns många miljöproblem som är olösta och som påverkar såväl mangroves som andra ekosystem negativt. Det mest synliga av dessa är problemet med sophanteringen på öarna. Eftersom de ligger så isolerade, långt ute i Bengaliska viken, sker ingen bortskeppning av sopor utan de begravs i stora soptippar, bränns eller slängs i naturen. Eftersom mangroves finns längs kusten, hamnar mycket av det plastavfall som flyter i land i deras slingriga rötter. Dessutom dumpas avfall även direkt inne i mangroves eftersom de till synes ogästvänliga träsken inte besöks så ofta till fots. Att förhindra detta är svårt, eftersom varken bortförsel av sopor eller ett återvinningssystem finns, så i nuläget är det i alla fall bättre att avfallet samlas på tipparna än sprids i naturen. Men ett läge verkar ha nåtts nu när folk ser att andra dumpar sopor i naturen och därför tänker – varför ska jag då anstränga mig? Och så dumpar de också och det hela blir en ond cirkel. Så, i väntan på, och som komplement till ett fungerade sopsystem, så är det viktigt att sprida kunskap om vikten av att bevara mangroves och hålla dem fria från sopor. Och genom att satsa på att undervisa barngrupper om detta får man en dubbel belöning i att de dels för kunskapen vidare till de vuxna där hemma, dels växer upp med en medvetenhet om vikten av att bevara sin miljö för framtiden.